Den första vinterkylan drar in över Helsingborg. Det är skönt att komma in i värmen i det gemensamma köket på Co-Living i Stadskvarteret på Drottninghög. Här tar fyra av Co-Livings hyresgäster emot Helsingborgshems boendekonceptvärd Sonja. Det är dags för månadsmöte och stort och smått ska avhandlas kring det stora köksbordet.
I dagsläget bor här åtta hyresgäster. Bostaden har plats för tolv personer och Sonja kan berätta att en ny granne är på väg in. En engelsman i 25-årsåldern flyttar in på lördag och Bodil, som bott här sedan start, erbjuder sig att ta emot honom.
– Har han säng? Och lampa, frågar Bodil.
Han får låna en lampa från ateljén så länge om han inte har en konstaterar gruppen snabbt. Och det är ju detta som är en av de stora fördelarna med Co-Living. Här behöver du inte äga allt själv.
– Det mesta du behöver ingår och det delar du med dina grannar. Här finns ett fullt utrustat kök, vardagsrum med tv, träningsrum med redskap och ateljé med instrument och konstnärs- och pysselgrejer. Egentligen är det bara en säng och dina kläder som du behöver ta med själv. Och kanske en lampa då, konstaterar Sonja.
Co-Living – ett delningsboende
Ordet dela är nyckeln här. Gruppen på månadsmötet trivs med sättet att bo och med varandras sällskap men de ger inte bilden av att vara ett gäng som hänger ihop varje dag. Det är inte livet man delar utan ytan och funktionerna.
– Vi lever våra egna liv, har våra egna tider och sköter oss själva. Råkar någon vara i köket samtidigt som jag så är det trevligt så klart men inget vi bestämmer i förväg, säger Oskar som bott i Co-Living i tre månader.
Det privata rummet verkar vara just det; privat. För det är egentligen ingen som varit inne i någon annans rum eller ens tittat in för att se hur det ser ut.
– Jo, jag har varit inne hos Michelle en gång för att hjälpa henne att sätta upp en tavla, minns Oskar.
Badrummen städas tre gånger i veckan
På Co-Living delar tre personer badrum. Något som i sociala medier ofta bemöts med skepsis.
– Det funkar jättebra. Vi som delar kan varandras tider. Behöver jag bryta mina morgonrutiner av någon anledning säger jag till kvällen innan. Vi visar varandra hänsyn och plockar undan allt efter oss. Vi har ju dessutom en städerska som städar badrummen tre gånger i veckan, berättar Bodil.
Det här med städerska är inte helt okontroversiellt för gruppen.
– Jag tycker det känns konstigt att ha någon som städer upp efter mig. Jag är inte helt bekväm med det, säger Oskar som försöker undvika att vara hemma när städerskan är på plats.
Just städning, iordningsställande och rent och snyggt är en punkt på Sonjas dagordning. För visst har det varit lite gnissel kring vilken nivå som ska hållas. För även om det ingår städning av de gemensamma utrymmena så får ju var och en diska och städa upp när man har lagat mat till exempel.
– Vi har verkligen behövt kalibrera oss i denna fråga. Idag har vi gemensamt kommit fram till en nivå som funkar. Vad som är acceptabelt och vad som inte är det. Min uppfattning är att alla är nöjda med hur det ser ut här nu, säger Bodil.
I Co-Living ingår även vissa basvaror som Sonja köper in. Hon avslutar mötet med att gå igenom vad som saknas. Disktabletter och salt håller på att ta slut och gruppen lämnar önskemål om ny brödrost, några nya dricksglas och börjar genast fundera på när det är dags att julpynta.
”Vi gör det nästa helg” tycker någon.
”Nej, det är ju första advent nu till helgen.” utbrister någon annan.
”Ok! Men var är julpyntet, vi ska väl ha gran?”
Kanske är de lite mer ”familj” än vad de vill kännas vid?